Marie Åström

Jag ska sluta lyssna på vad andra tycker

Jag försöker att inte lyssna så mycket på vad andra tycker. Det är så lätt att gå åt det håll där man får mest positiv bekräftelse men jag vill inte värdera mitt arbete. Jag vill bara göra. Jag vill vara i ett flöde där ett penseldrag leder till nästa som i sin tur leder till nästa osv. Jag vill inte sitta och titta på mina målningar och undra om de är bra eller inte. Jag vill inte jämföra mig med andra. Jag vill göra mitt eget. Jag vill vara fri i mitt måleri.

Det låter enkelt men det är något jag får jobba med hela tiden. Just nu sitter jag och tittar på en pågående målning och tänker att den är ful. Vem skulle vilja köpa den? Ingen kanske vill köpa den. Jag kanske inte ens ramar in den. Det är inte det som är grejen. Det är inte därför jag målar. Jag målar för själva målandets skull. För processen. För upptäckarglädjen och lusten. Sen är jag klar. Resultatet, den färdiga målningen, är något annat.

Jag vet att det är så men ibland glömmer jag. Det är så lätt att gå vilse i jakten på bekräftelse. Jag ska sluta lyssna på vad andra tycker. Jag duger som jag är. Mina målningar är bra.

Hon är Liv

Jag kallar henne Liv, den rödhåriga damen/flickan/kvinnan/tanten i mina målningar. För mig är hon tidlös. Hon har ingen ålder. Jag får ofta frågan om hon är jag, om det är ett självporträtt. Men för mig är hon mer en känsla än en människa. Hon är upptäckarglädjen, lusten, äventyret, nyfikenheten. Hon är Liv.

Inspiration är att göra

Jag behöver ingen inspiration för att måla. Jag behöver inte ha någon idé eller tanke innan jag börjar. Jag behöver inte ens känna för att måla. Jag behöver bara göra. Det  kommer av sig självt bara jag sätter igång. Jag tar en färg, vilken som helst och placerar på duken, var som helst. Den enkla handlingen kommer att leda till nya impulser, nya färger, som leder till nya impulser, nya färger, osv. Till slut sitter jag där med en färdig målning utan att riktigt begripa hur det gick till.

Jag glömmer det ibland, när jag sitter fast i mitt måleri, men inspiration är att göra. Det är precis så enkelt.

Att signera ett mästerverk

Jag tycker alltid att min senaste tavla är det bästa jag  gjort. När jag sätter dit min signatur är det alltid ett mästerverk jag signerar. Tyvärr så varar ju den känslan inte särskilt länge. Jag är snart i full färd med att måla något nytt och när jag sen  i efterhand tittar på målningen så tycker jag inte att den är speciellt märkvärdig alls.  Men precis just då, när jag signerar den, så känns det  både stort och märkvärdigt. Och just i det ögonblicket, i känslan av att signera något så fantastiskt som ett mästerverk vill man ju stanna tiden. Nu går ju inte det. Men det går att njuta av stunden. Jag ska bli bättre på det. Nästa gång ska jag dra ut extra länge på det där ögonblicket. Jag ska stanna upp en stund och bara njuta av känslan av att vara nöjd. Jag ska luta mig tillbaka, betrakta mitt verk och känna att jag har gjort något bra. Något riktigt förbaskat jättebra. Min bästa tavla någonsin. Ett mästerverk!